En modig man

Det händer alltid, alltid när man ska bunkra vatten, länsa kölsvinet eller bara spola däck. Slangen sätter sej på tvären. Den fastnar, tjorvar och viker sej. Om vintrarna fryser den också. Men försök älska en sådan slang. Slangar är hopplösa individer som lever sitt liv helt och hållet efter eget huvud, och som sannolikt har svår ADHD från den ena änden till den andra.

En gång när jag skulle bunkra vatten på Skeppsholmen och var nästan ända framme vid vattenposten, fastnade (som vanligt) slangen i något skit ombord och jag blev tvungen att släppa allt jag hade för händerna och gå tillbaka. Just då passerade Hannes Holm (ni vet, regissören) på kajen. Han skakade sorgset på huvudet och sa:

– Alltså, slangar.

Och jag stönade:

– Det du ser här är ”jävla slangaxiomet”. Det bara är så med slangar.

Och Hannes suckade tungt.

– Fy fan.

Sedan lommade han iväg längs kajen, hem till sin egen slang och skuta.

Skeppsholmen

För ett par månader sedan var Hannes sommarpratare i P1. Jag hörde programmet i efterskott, i min Iphone, på väg till stallet. Han berättade att han hade sålt båten. ”En dag var det bara färdigt”, sa han. ”Jag stog på däck med spolslangen i min hand och kände plötsligt hur allt, hela min tillvaro rann ut genom slangen.”

.

Det är så med slangar, dom talar till en. Man ska lyssna på sin slang, man ska ha den MED sej, inte MOT sej. Hannes bor i Malmö nu. Det är en modig man. Respekt!