Kanelte och kontaktlim

Den här sommaren har verkligen varit speciell. Jag har jobbat precis dygnet runt sen i januari och knappt märkt av några årstidsväxlingar alls. Jag liksom bara nockar av ibland och går och lägger mej några timmar, men jag tror att jag jobbar då med. ”Det där är ju inte alls nyttigt”, skulle vissa säja. Det gör nu inte brorsan. Han säjer: ”Häng med till Svartsö Krog, vettja”! Jag vet inte hur många gånger den här sommaren som jag har tackat nej till Svartsö Krog och alla andra krogar också för den delen. Jag sitter fast i något slags limbo, på en ö, mellan Waxholms Hotell och Svartsö Krog. Det finns en lanthandel här. Den har ett utbud som skulle kunna få den mest lågusle Ica-handlare att gå och skjuta sej. Igår fick vi i alla fall tag i en hyfsat modern falukorv.

– Men häng med till Svartsö Krog, sa brorsan. Hängmörad rådjurssadel och dillstuvad…

– Har inte tid, avbröt jag honom. Kom hit och ät istället. Det blir rårackad falukorv från Rindö Handel.

Brorsan la på luren. Tre timmar senare dök han upp med familjen i gummibåten.

– Ni bjuder väl på kaffe och calva? frågade dom hoppfullt.

– Självklart, sa jag.

Lilla Helle (min brorsdotter) låg kvar i båten och sov.

– Vad har ni gjort med henne? frågade jag.

– Rohypnol, svarade brorsan. Vi bara söver ner ungarna i början av maj och purrar upp dom lagom till skolstarten.

– Paltkoma, korrigerade svägerskan. Pata negra och creme caramel.

Jag valde att tro på det sista. Under tiden gjorde brorsan fast båten och klev in i kabyssen. Han ställde sej vid spisen och pekade ner i stekpannan.

– Ska ni äta det här?

– Ja, va tusan… svarade jag och började leta efter kaffet. Det är Rindö Handel, det är tillbaka till Gulag.

Jag hittade för övrigt inget kaffe och ingen calva heller.

– Kanelte, sa jag, det kan ni få.

– Ja, men det är väl kanoners, svarade brorsan. Det var ju bara därför vi hoppade över kaffet på krogen. Man hade liksom på känn att det skulle kunna bli Kanelte och en påse kontaktlim på Falkland. Det är nästan så man måste gå ut och ropa på ungarna.

Ingenting är dock så jävligt att det inte kan bli värre. I helgen ska vi riva väggarna i köket och sedan ska Tarmo blästra skrovet från insidan. Den som någon gång har haft ett blästeraggregat i sitt hem (och det har ingen), kan göra sej en svag aning om vad jag talar om.

Jag säjer lördag, det kan bli första gången den här sommaren vi blir tvugna att käka på Svartsö Krog.