All about Viola

Känsliga besökare uppmanas att sluta läsa redan nu. Den här bloggen kommer att bli outhärdlig i framtiden. Den kommer ENBART att handla om Viola. Alla bilder kommer att föreställa Viola och jag kommer att radera alla kommentarer där det INTE står om Viola.

Nejdå, tanken är att även fortsättningsvis bedriva en blogg som i någon mån kretsar kring mitt jobb, om film och litteratur… samt mina djur. Jag vet, det är svintråkigt, men har jag någonsin haft ambitionen att vara underhållande. NO!

Men i dag ska det handla om Viola… och kanske i morgon med. Eventuellt alla därpå följande dagar också.

Weimstars Pearl af Isolda
a.k.a Viola

Två hundra mil har vi rest (totalt) för att baxa hem den här lilla pungungen. Nu är hon här, och just ingenting är sig längre likt. Det är obegripligt att jag hinner blogga över huvud taget, och kommer sig endast av att jag har byggt en valphage. Över detta är jag OUTSÄGLIGT stolt.

Skönt med golvvärme
(Så här brukar vi också ligga och värma magen på vintern.)

Min konstruktion är så fiffig att den även fungerar som skåpsluckor. Nu hade vi ju såklart hoppats att skåpsluckorna skulle vara klara vid det här laget, men det kan vi nog glömma för Uffe (snickaren) kommer BARA hit för att gulla med Viola. I dag förnekade han till och med att han hade (över huvud taget ägde) en tumstock och vägrade att ta några nya mått. Men, vad gör väl det? Vi har ju kompostgaller föffan!

Alla tre valparna
(Viola, Nisse och Wilmer)

Det är lite lustigt att Wilmer har en ”ridge”. Jag måste kolla om han har något ”långhår” i sin stamtavla. Båda föräldrarna (Yatzy och Patron) är annars korthåriga. Men Wilmer har ridge. Det är riktigt ballt faktiskt. Som en Rhodesian Ridgeback, fast på en Weimaraner. Den går dock inte över hela ryggen. Viola är långhårig som synes. Ett riktigt litet trollollon.

Låt mej bara meddela att mönstervalpen har kissat åtta gånger utomhus och bajsat två, varav den ena gången i stallet. Kliv inte i den flickor!

Och det var all about Viola för den här gången. Kom inte och säg att jag inte varnade.

Spökstund i Göteborg

Vi drog till Göteborg och hälsade på Viola under helgen. Wilmer fick krascha på soffan hemma hos Humla och Anders. Viola tycker om att sova – överallt!

Lilla vackra Viola

Viola har fem bröder. En är större och busigare än alla de andra. Han kommer nog att bli en fantastisk jakthund i rätt händer. Söt… ? Sanslöst!

Stora brorsan Bus
(Uppfödaren har fortfarande några finfina hannar till salu. Är du intresserad av en ”spökhund”, har du tid och intresse för en pin livad ras med näsa för fågel. Hör av dig, så förmedlar jag gärna kontakten.)

plats var även båda föräldrarna, vilket säkert är lite ovanligt när man besöker uppfödaren. Vi blev SJUKT imponerade av deras uppträdande. Den stora hannen, Explozen, är en av Sveriges mest vinstrika Weimaraner och vilken KLIPPA! Jag har aldrig träffat en coolare jakthund, aldrig. Det skulle i så fall vara hans bror, Willow (korthårig). Dessa två i gott sällskap av mamma Isolda skulle jag vilja kalla för riktiga ambassadörer för rasen.

Wilmer är måhända lydig, han har förvisso en STOR inneboende önskan att göra vad man ber honom om… Men allt som oftast vill hans päls någonting annat. Och då kan man inte riktig vara säker på utfallet av en given order.

Isolda & Explozen

Nödvändigt vetande:

Weimaranern är en kontinental fågelhund som söker upp viltet, visar jägaren var det finns genom det karakäristiska ståndet och därefter, på kommando stöter fågeln. Liksom övriga kontinentala, stående hundar är den allround, och ska klara både spårarbete med apport av hårvilt, som vattenapportering.

Rasen kallas också ”spökhund” för sin märkvärdiga förmåga att försvinna i dimma.

Samtal med Wilmer om vattenapportering