Bråda dagar

Jag läser på infliket till mitt bokomslag att mina fritidsintressen inkluderar ridning och jakt. Det är trevligt. Det är också bra att veta. Vad jag har för fritidsintressen alltså, för någon fritid har jag knappast.

Efter en hel vinter på Jägarskolan har jag inte ens hunnit ställa mej på en skjutbana och träna inför mina slutgiltiga skjutprov. Men jag känner mej ganska lugn med det. Jag är rätt så skjutglad och har en hel del träning sedan tidigare. Den teoretiska delen tycker jag däremot var rätt omfattande, så det är skönt att ha den avklarad. Vi gjorde även ”högviltsprovet” i samband med uppskrivningen, så jag borde ju verkligen skjuta upp för klass 1 vapen också.

Nåväl, nu för tiden finns det inte mycket som kan stressa mej. Var sak har sin tid och jag kan försäkra att tre feta romaner i en följd uppslukar varenda sekund av dygnets timmar. I dag när jag var ute i skogen och spårade lite ”pippi” med weimen slog det mej hur oerhört tacksam jag är (ödmjuk rent ut av) över att jag har fått möjlighet i mitt liv att skriva ”Det stora svenska vemodet”. Om jag inte får någonting mer gjort what so ever, kommer jag alltid känna att jag fick skriva den historia jag v-e-r-k-l-i-g-e-n ville berätta.

Det stressar mej inte ens att många människor säkert kommer att finna vissa delar rent anstötliga. Go fuck yourself, liksom. Jag har gjort så många kompromisser i mitt ”yrkesliv”, sett så många scener falla (och andra lyfta) att det till slut blev en nödvändighet att jobba utan kontrakt. Nu har man ju sålt tasken till räven (läs Pelle) sen länge, men under hela arbetsprocessen skrev jag inte kontrakt med någon!

– Starkt Karran, skulle Jonny säja. Starkt!

Det är bara Jonny och Lill-Kräket i hela världen som kallar mej för Karran. Dom har heller inte alla besticken i lådan någon av dom. Lill-Kräket omnämns förresten i efterordet till ”Familjelyckan”. Hon och Freja myntade ett uttryck som får stor betydelse i den boken. Ja, för alla människor i hela världen. Även bin Ladin.

Nu ska ni inte behöva vänta på era böcker länge till, alla ni som har beställt förhandsexemplar. Vi har skjutit en vecka på utgivningsdatumet p.g.a Bokmässan som slukar mycket tid, men redan nu på tisdag ska jag sätta mej på förlaget och sirligt signera era inbundna böcker. De är så fina med läsband i guld och allt!

Därefter drar vi på oss våra kulturkoftor och avreser till Göteborg. Jag kommer att blogga från Bokmässan och även lägga in bilder på mina snygga förläggare, samt givetvis Jamel Hamou (om han kommer loss från sina uppdrag i Madrid) och stekaren Boris Grigorjev.

Nu ska jag dock susa iväg till Röskär och vad jag ska göra där kan jag inte berätta, men det smäller högt och är inte helt lagligt. Men vafan, det här är skärgården. Det är inte som hemma i Sverige!