Gå en kurs för sjutton gubbar

Alltså, jag tycker verkligen lite synd om Mille Markovic. Här sitter han (troligtvis) på autentiska bilder av ett historiskt skandalögonblick, och så går han och sabbar hela bevismaterialet i Photoshop. Men hallå, vem som helst kan väl begripa att det första som händer med ett sådant underlag är att det granskas av ett antal bildanalysföretag. Till och med jag hade kunnat upptäcka spår av kloning under förstoringsglaset.

Och nu erkänner Mille att han har trixat lite med fotografierna, fixat ljuset och raderat ett par målningar. Men Kungen är for real, påstår han.

Grattis, Mille!

Bara så sanslöst osmart tillvägagångssätt. Jag blir fan bekymrad.

 

Play / Rec

 

Jag lägger verkligen inga värderingar i huruvida Konungen har dansat med några ”Kaffeflickor”, med eller utan socker på, och jag skiter i Milles avsikter med sina taffligt retuscherade bilder, och Anders Lettström vet jag inte vem han är, men jag känner ur djupet av mitt inre; Det här är karlar som allesammans behöver gå en kurs. Kanske i Photoshop!

 

Brända kanelbullar

Kungen får allt svårare att övertyga i sin roll som monark. Allt oftare lyser en alldeles vanlig liten snuskgubbe med rätt så modesta (rimliga rent av) krav på sexuella äventyr igenom. Jag ÄLSKAR Anders Lettströms helt förväntade kommentar om tiden då en kung fortfarande kunde få sig en liten flicka att bita i efter kaffet:

– Det var ju faktsikt inga småpojkar vi omgav oss med.

(Som om det vore brända kanelbullar!)

TO BAD, för Mille Markovic. Det hade gjort honom till miljardär! Nu framstår han som något av en rättrogen skogstomte, hygglig och hedervärd, i sina förhandlingar med den kreativa överklassen.

Haja att den här världen regeras av vanvettiga män som antingen är kriminella, kungliga eller bara oförskämt kåta. Det är ju skitspännande.

Jag gillart!