Mina små blånästa betongbarn

Nej, det går inte alls bra med den där bergsvallmon jag skrev om för en tid sedan. Inte ett enda av alla de frön jag har sått har visat minsta vilja till levnad och fortplantning. Det är är i sanning mer puls i mina blå betongbarn. Nu är jag i alla fall klar med elva av de tolv blåfrusna själar jag föresatt mig att färdigställa denna jämmerliga vår. Några av dessa ska säljas, några ska jag behålla själv. Framme vid den tolfte kulan orkade jag inte längre fortsätta på min inslagna linje som går helt i blått. Den tolfte kulan valde för sig själv en helt annan look. Jag ska även lägga upp en bild på den så småningom – Det svarta fåret.

Några fakta om de blå betongbarnen nedan; alla är helt unika och ingen exakt lik någon annan. Jag använder enbart antikt porslin av mycket hög kvalitet med särskilt utvalda mönster och motiv. Alla kan stå ute året om. Vikt, cirka 12 kilo. Passar särskilt väl som dekoration på grindstolpar, i ruiner, rabatter och direkt på marken. Ungefärlig storlek som en fotboll. Pris på begäran, från 2400:-

Fri frakt över hela Sverige

cd@carinadahl.com

Bibbi Blå

Bobbo Blå

Betty Blå

Beppe Blå

Bambi Blå

Belle Blå

Bing Blå – Reserverad

Benedicte Blå

Billie Blå

Balou Blå

Bonnie Blå

 

 

 

Mazarin

Jag vet inte riktigt vad den här mosaikkulan väger, men tippar någonstans mellan 15-18 kilo. Egentligen ska det bli två, inte fullt likadana, men nästan. Den andra går i lite andra nyanser och har en violett fog.

Fler bilder finns under länken, Mörtaträdgården.

 

Picko och Karamellen

Det kommer en liten fågel och tittar in genom köksfönstret ibland. Jag vet precis vad den vill, den blicken går inte att missförstå. I julas när alla tjejerna var här på ön hände det igen. Plötsligt var den bara där, hovrande utanför glasrutan med en omisskännlig uppsyn. ”Vad håller den på med?”, undrade min yngsta dotter. ”Den vill att jag ska fylla på fågelmataren”, svarade jag och reste mig upp. ”Gör du verkligen det så fort den kommer och stirrar på dig?”, frågade hon vidare. ”Javisst!”, svarade jag och drog på mig stövlarna. Jag tog med mej den stora foderpåsen och öppnade ytterdörren. ”Se upp för fan!”, hörde jag den yngsta ropa efter mig, ”Snart har du fyra flamingos och tolv pelikaner som sitter utanför köksfönstret och stirrar på dig.”

Picko (t.h) och Karamellen.

Fler bilder finns under länken, Mörtaträdgården.

Processen

Man skulle givetvis kunna tänka sig att gjuta i vilken form som helst, eller att lägga mosaik på plana underlag. Men jag är bara intresserad av klot. Även om jag har världens bästa gjutamurre, gör jag alltid i ordning själva gjutformen själv. Det är en hel process att starta upp en ny kula och kräver en hel del tålamod. Formen på bilden är en av de största jag gör, och väger kanske upp emot sjuttio kilo med betong i. Jag har en del andra lösningar som bygger på ett fundament av lättbetong med två utanpåliggande lager av finbetong och cement. Men det är ett väldigt tidskrävande arbete, som passar bäst att göra utomhus på sommaren.

En rolig detalj är ställningen som plastgloben står på. Den används normalt sett som avlastningsplats för gyrokompasser.

Fler bilder finns under länken, Mörtaträdgården.