Bananhelvetet

Kaffe och banan, detta Djävulens eget påfund. Det finns ingenting som gör mej så förbannad som just, kaffe och banan. Och ändå… Here we go again!

Jag är inte mycket för att laga lunch. Allt som tar bort uppmärksamheten från ”exakt det” som jag för stunden är sysselsatt med är enbart irriterande, och dessutom tidskrävande. Jag vill inte äta, jag vill bli mätt. Och om inte det heller, så i alla fall pigg.

Den här veckan har det blivit många bananer så nu är jag skitsné. Ingenting kan som dessa ryggradslösa frukter få mej att tappa livsviljan. Det är liksom en nedåtgående spiral alltsammans, och i ”Bananhelvetet” har man nått botten. Dessförinnan finns en lång, såphal trappa av ”rester från i går”, ”torra smörgåsar” och ”havregryn i vatten”. Sedan öppnar sej avgrunden som ett träsk av brungult bananslem med ormlika trådar i.

Jag vet inte vem som introducerade bananen i Sverige, men jag vet att alla blev besvikna. Mest besviken blev dock Per Åhlin, ”Dunderklumpen” och ”Karl-Bertil Johanssons” pappa. Det har han berättat för mej!

Per hade fått nys om att ”bananbåten” skulle komma till Sverige. Detta var på 30-talet. Alla talade om bananbåten, tittade på exotiska bilder föreställande… tja, bananer, och drömde om smaken. Per hade, av sina föräldrar, blivit lovad en egen banan. Så fort bara bananbåten anlöpte kaj så skulle det minsann bli bananfest i Kapernaum.

Människor gick man ur huse, ställde sej på kajen och spanade ut över vattnet. Men kom där någon bananbåt. Å, nej! Allt som skymtades vid horisontens rand var en vanlig, sketen fraktskuta full av gamla containrar och obearbetade rostfläckar.

Kanske var det då Per bestämde sej för att bli illustratör, och alla som har sett ”Resan till Melonia”, förstår varför. Han hade helt enkelt en annan uppfattning om hur en ”bananbåt” kan- / och BÖR se ut för att tillåtas kallas just ”bananbåt”. Den skulle vara gul och böjd på mitten, full av dansande flickor och apor i masterna. Jag tror att han är desillusionerad än i dag. Det är förresten jag också. Och hungrig!

Vad det blir till lunch?

Gissa!

P.S Den som vill se en film om det riktiga bananhelvetet kan kolla in ”Bananas” av Fredrik Gertten. Och den som vill ha en banan efter det, kan väl i alla fall köpa en rättvisemärkt guleböj. D.S.