Den lilla slampan Selma

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Hur enfaldig får en heterosexuell stackare bli? Som om det skulle vara okey att skriva en bok om ett samkönat par utan att fråga hela hbtq-världen om lov. Vad tänkte jag? Vad rörde sig i mitt huvud när jag lät dessa båda män, som är huvudpersoner i Det stora svenska vemodet, mötas i en passionerad kärlekssaga helt utan inslag av politik och könsdebatt.

Jo, jag ska berätta lite om hur jag tänkte.

Selma Lagerlöf, tänkte jag, hon kunde dra en riktig rövare. Att hon även var gay hindrade henne inte från att leverera sanslösa sagor i en värld full av homofober. Göran Thunström var också en av dem som alldeles oavsett sexuell läggning verkligen kunde berätta en historia. Liksom Lars Molin och några till.

Men vad hände sen?

Var tog den riktiga berättarglädjen vägen? Den som inte handlar om självbekännelser eller tidstypiska fenomen som Hermésväskor. Vem fan vill läsa om när Carolina Gynning skriver om sej själv? I´dont get it!

Så jag ville skriva en saga. En riktig vuxensaga med tyngd på berättelsen. Att där dök upp två heta hunkar på en hal klipphäll i havet var ingenting som jag hade planerat. Det var en del av historien och jag har aldrig ens reflekterat över att dessa två karaktärer skulle vara av samma kön.

– Äntligen, sa mina ”bästa bögar”. En bok som inte är skriven ur ett konstruerat gay-perspektiv med ”storstadslängtan” och ”komma-ut-ångest”. Den här boken kommer hbtq-världen att älska!

HELL NO!

Den lilla slampan Selma

För nu jävlar skulle jag få känna på vad ett uttryck som ”heterofobi” vill innebära!

Till exempel har tidningen QX konsekvent vägrat att nämna ett enda ord om mina böcker på sina kultursidor. Det stora svenska vemodet är troligtvis en av de största kärlekshistorier som har skrivits om kärleken mellan två män i det här landet, boken har fått fantastisk kritik – och tidningen QX hatar den.

Egentligen är det nog inte boken, utan mig de hatar. Att komma som heterosexuell kvinna och tro att jag skulle ha någonting att berätta för gay-världen. Vad kan jag säga, ”Förlåt för fan – jag ville bara dra en riktig rövare.”

Men jag gjorde research och jag hade flera verifierade bög-vänner som korrekturläste texten. Alla sade sig vara fullt nöjda med innehållet och påpekade även att de uppskattade den heterosexuella linjen i boken.

Då blev jag stolt och lycklig för jag tänkte, att om en bög kan läsa det här och känna lika mycket för alla personer i berättelsen oavsett sexuell läggning då kommer även det vanliga, heterosexuella slasket att uppskatta den queera delen.

Och i det fick jag åtminstone rätt. Mina läsare, kvinnor som män, har tagit till sig storyn utan problem. Jag får dagligen mail och brev från människor som berättar om sin läsupplevelse. Som senast från en stolt far till en homosexuell dotter.

Men tidningen QX – dom hatar mej.

Därför har jag inga som helst förhoppningar om att bli nominerad till årets Gay-Gala i den skönlitterära klassen. Men det är en förlust för alla medlemmar (för alla människor) som över huvud taget inte känner till att den här boken existerar.

Jag skiter väl ärligt talat i Gay-Galan, jag har aldrig varit där och jag kommer sannolikt aldrig att komma dit heller. Men jag vill gärna göra tidningen QX uppmärksamma på att Det stora svenska vemodet existerar. Att det finns heterosexuella författare som tror sig kunna skriva om samkönade par minst lika trovärdigt som  homosexuella skriver om straighta. Minns bara den lilla Slampan Selma som jag nämnde inledningsvis. Hon säljer, trots sin ”problematiska läggning”, än i dag i heterosexuella kretsar!

Så nu ber jag er – hjälp mej med MIN ”problematiska läggning” att utrota den rådande ”heterofobin” inom hbtq-världen. Nominera Det stora svenska vemodet till Gay-Galan 2010 i klassen ”Årets Bok”. Det kostar ingenting, man behöver inte ens fylla i sin adress och kan rösta precis som man vill.

Rösta

För övrigt får jag nöja mig med att jag i alla fall har suttit intill Mads Mikkelsen på en Guldbaggeutdelning i Göteborg. Det ni, bögar och bockar!

P.S En sak ska Tidningen QX verkligen ha cred för. De har jävligt skarpa skribenter. Den allra bästa är Tony Ryttar. Det här är inget försök till ”skriveri-frieri” eftersom Tony och jag redan känner varandra (och han har till och med köpt Familjelyckan åt sin kameraman). Utan det är redaktionens ovilja att informera om den litteratur som, i alla fall jag trodde skulle kunna intressera deras läsekrets, jag vänder mig mot. Och ja, (Johanna) Tony är verkligen så snygg, så Stockholms-jävla- innerstad och så bög som du misstänker att alla QX-medarbetare är. Men man får förlåta honom, han är den i särklass roligaste och bästa journalist jag känner till. Läs bara hans artikel om Elektra. I just love it! D.S