Black Betty

Det är en sak att sova skavfötters med loppiga hundar eller att grotta runt i ett lortigt maskinrum. Sånt blir man i alla fall inte sjuk av. Men att åka buss med Stockholms Lokaltrafik. Livsfarligt!

Inte en enda gång på hela vintern har jag åkt kollektivt, förutom möjligen ett par korta turer med vägfärjan. Men så i går, skulle jag träffa morsan i stan, och dit tänkte jag ta då ta bussen från Waxholm.

Samtidigt fick jag veta att min vän, Fredrik, var på kort besök i Stockholm för att bl.a gå på SLM (Scandinavian Leathermen) i Gamla Stan. (Ja, han är läderbög som ni förstår – och jag f-n älskar den där underbara människan). Naturligtvis ville jag även hinna med att ta glas med Frippe innan dagen var till ända.

Nu blev det inte så. Buss 670 hade andra planer för mej. Vinterkräksjukan!

Så när Fredrik svingar sin läderpiska över svettiga manskroppar (gör ni sånt på SLM?) ligger jag med huvudet i en bucklig plåthink och vädjar om nåd.

Livet ter sej lite olika beroende på vilka faror man väljer att utsätta sej för. Men en sak kan jag med bestämdhet konstatera. Hellre SLM än SL, om man sätter hälsan i första rummet.

Stockholm Leather Men

Det har höjts röster, ställts obehagliga frågor, till och med antytts att ”den där stickningen” som jag håller på med inte existerar. Människor som jag ”trodde” var mina vänner har visat sig både ondsinta och avundsjuka. Därför väljer jag nu att gå ut offentligt och visa upp en bild på ”embryot”. Den som fortfarande tvivlar om att det skulle vara jag som håller i stickorna, kan ta sig i röven. Bara för att jag köper alla mina manusidéer av en lågusel liten tatuerare i Antwerpen, behöver det ju inte innebära att han också stickar mina tröjor. Här har ni beviset – suckers!

Det är tur att jag har mina SANNA vänner här på bloggen. Människor med smak, stil och finess. Till exempel, Janne.

Jag har en bestämd känsla av att Janne går igång stenhårt på små, mörka män. Typ, Marc Jacobs. Men Janne är också estet långt ute i fingerspetsarna. Det jag gillar mest med Marc Jacobs är hans kjolar. Den här bilden är egentligen bara till för att göra Pilsnerprinsessan lycklig.

Annars har jag på omvägar fått höra talas om en ”syjunta” här i stan som rekryterar medlemmar via SLM. Det känns lite otippat, ja, överraskande faktiskt, eftersom SLM står för Stockholm Leather Men. Däremot blir man ju nyfiken på produktionen. Tveksamt om jag skulle platsa med min präktiga lusekofta.

Frånsett allt detta väcktes jag hell o’clock in the morning av ett starkt ljussken som stack obehagligt i ögonen. Jag trodde att det var en inbrottstjyv som lös på mig med en ficklampa, men det visade sig vara solen.

Kan ni haja, solen skiner i Stockholm i dag och snart kommer vårdagjämningen. Kanske är det lite sent att börja sticka en tröja i mars månad, men jag vägrar ge mina belackare rätt. Tröjsatan ska färdigställas till varje pris, om jag så ska sitta fastkedjad vid ett element i en källarlokal under Slussen med smältande stearin droppande från taket. Tro inte att jag har någonting emot SLM, jag bara känner att this ain´t gonna be easy!