Snorklarna kommer!

Pingsthelgen har passerat under flödande sol. Nästan allting har slagit ut. Stridstulpanerna är i luften!

Morsan (min) har också varit i luften. Jag (eller vi) har fått hjälp med att ta ut och rengöra alla innanfönster. Vilket jobb. Vi är henne stort tack skyldig!

Mamma frågade då och då när ”snorklarna” skulle komma? Jag fattade absolut ingenting och undrade förstås vad hon talade om.

– Ja, snorklarna, sa hon. De där pojkarna som bor här på ön och ibland kommer hit till gården och hälsar på.

Jag gapade av förvåning och viskade.

– Hit kommer inga snorklare, vi bor för fan på land mamma.

Men så plötsligt förstod jag. Hon menade ”sorkarna”! Man säger om pojkar på Gotland ”en sork”, i plurar ”sorkar”. Och det var dem hon menade. Mamma hade bara hört lite fel och trodde att de kallades ”snorklarna”.

Det hade jag också trott om jag inte visste bättre. Gotländska är inte lätt, och Gutemål är någonting rent obegripligt. Men väldigt, väldigt vackert.