Katt- och råttalek

Ingen, jag säjer INGEN, kan som Nisse skapa dramatik i vardagen. Som i går, när jag satt och jobbade för fullt. Plötsligt ryckte Nisse upp dörren till hytten och frågade:

– Vad är det för jävla fel med Statoil i Waxholm?

Innan jag på något vis hann stoppa henne, slängde hon sej raklång på sängen och sa:

– Jag hade stämt möte med F, vi hade lite att snacka om, tunga saker, trista saker. Förlusten mot Finland i VM. Vi brukar göra så när det känns svårt, sätta oss på bänken vid Statoil och samla styrka. Men vad händer…

Jag tittade upp från tangentbordet och gissade:

– Det gick en maska på strumpan.

Nisse skakade på huvudet.

– Vi hörde ett konstigt ljud bakom oss. Donk, donk, donk, lät det.

Jag lutade hakan i händerna och väntade (inte alltför spänt) på fortsättningen.

– Det var en råtta, sa Nisse. En enorm råtta! Den var stor som en Skogaholmslimpa och slog magen i backen för varje steg den tog. Donk, donk, donk. F och jag tog till flykten och hoppade upp på bänken. Då såg vi någonting ännu konstigare. En katt som promenerade efter råttan utan att göra sig någon brådska alls.

Jag drog efter andan.

– Creepy!

Nisse svarade med något slags Norrländskt missljud som uppstår under en häftig inandning och låter ungefär; ”Shuu”. Hon tittade på mig med vilt uppspärrade ögon:

– Men det var inte slut där…

Jag såg på Nisse att hon var verkligen skakad av upplevelsen. Rösten darrade och hon var alldeles blek i ansiktet. Jag frågade:

– Vad hände?

Nisse samlade sig och fortsatte sin berättelse.

– Efter den jättesega katten kom en livs levande räv stolpande!

Nu brast det för henne och hon hulkade.

– Vad är det för jävla vildmarkssafari som utgår från Statoil?

Jag undrade:

– Blev ni rädda?

Nisse nickade.

– Vi blev ju jätterädda och när jag satte ned fötterna på marken för att springa därifrån kom en liten mus och hoppade upp på mina Converse. Det är inte OK. Inte okey!

Jag upplevde någon form av odefinierbar svindel och kände att jag måste bearbeta all den här informationer under ett par tre dagar, kanske flera veckor. Och i det fönstret befinner vi oss nu. Det kan ta en tid innan jag hör av mig igen.

Peace out!