En skvätt Andalusisk tvåtaktsolja

Det trodde man inte i januari, ej heller i februari och knappast i mars. April blev en kylslagen historia, maj kom som ett hånskratt i motvinden, men juni… Juni levererade fullt ut. Nu är sommaren här!

Wilmer och Viola söker svalka i flygeln

Vi tog en repa förbi Hamra, som jag verkligen älskar och har skrivit mycket om förr. Hamra är ”Södermalm” för en gammal, inbiten Stockholmare. Och lite Provence, och kanske en skvätt Andalusisk tvåtaktsolja. Det är vilt och vackert och vidunderligt där nere. Och man kan dricka det, eller tanka dragspelet med det. Och plötsligt kommer det en tromb och vänder upp och ned på hela bygden. Och det vet jag med bestämdhet, för det har jag varit med om själv.

Hamra hoods

I dag tog jag dock taljan och drog till Hemse. Ja, det blev ju en pangpunka som på beställning i höjd med Alva kyrka. Kanske säger man inte ”talja” på Gotland, det säger man nog bara på Södermalm, och möjligen i Hamra. Men jag fick den gamla häcken fixad i alla fall. I en radiobutik!

De är här nu

Nu har vallmon slagit ut, och det är så vackert att man kan cykla omkull för mindre. Totte (se nedan) taggar runt i det fria och verkar må bättre än någonsin. Det är svårt att tro att den hästen är över trettio år gammal, men när man ser honom hänga tvätt förstår man att den killen har varit med ett tag.

Om han får något tillskottsfoder? Nej, bara en skvätt Andalusisk tvåtaktsolja då och då.

Totte och vittvätten

 

I´m so sorry

Det är ett mysterium att tusentals turister vallfärdar till Hoburgen varje år för att studera en sten, som bara ”måttligt” föreställer en gubbe. Jag har aldrig sett någon liknelse över huvud taget, och brukar heller inte åka dit. Till ”turistmålet”, alltså. Själva Hoburgen, de små orterna och gårdarna, grusvägarna och hederna, kossorna, fåren och stränderna älskar jag. Men till dessa kommer man inte med bil, och absolut inte med buss. Det gäller att ta sig allra längst ut, allra längst bort, out on the edge. Och se på fan! Den här gången hittade jag själva Hoburgsgubben också. Han finns på riktigt, men han ligger inte alls där turisterna står och pekar utan alldeles i vattenbrynet flera hundra meter därifrån. I´m so sorry.