Den stora julslakten

Det ni ser nedan är ingenting annat än en veritabel slakt. Slakten på en julvante (min). Bödeln, vi kan kalla henne ”Viola”, lever fortfarande i all välmåga, dock med garnrester mellan tänderna. Jag funderar på att tova sillsallad av hennes päls. Seriöst, jag är sur.

Violas verk

Sur är dock bara inledningen på brorsans tillstånd. Han satt i köket (byssan) när jag kom tillbaka från skogen med hundarna, och han såg INTE glad ut.

– Kan man få en fika här? frågade han.

– Gör själv, svarade jag och började dra av mej stövlarna.

Ett stort lass med snö rasade ut på golvet och började smälta mot sockorna. Jag svor:

– Kolla bara vilket jävla elände, stövlarna fulla med snö och halva vanten upptuggad.

– Ja, du har det verkligen svårt, stönade lillebror och försökte pressa ner en begagnad nespressokapsel i kaffemaskinen.

– Mycket svårt, rättade jag honom och tillade; hur har du det själv?

– Bara bra, svarade han. Den nya fyrhjulingen gick genom isen häromdagen. Hundra tusen åt skogen, men vad är väl det mot lite snö i stövlarna?

– Platt intet, svarade jag och slog till honom med flugsmällarn.

Nej, men det är faktiskt sant. Karlen (som tack och lov tillhör någon annan) har faktiskt kört den nya fyrhjulingen genom isen i Ramsösund. Nu är han rädd för att abborrarna ska lägga sin rom på den.

– Jag kommer garanterat att få Naturskyddsverket på mej när den ska bärgas, suckade han. ”Får inte röras”, ostronbank!

– Du har i alla fall inte snö i skorna, försökte jag trösta.

– Nej, bara vatten, sa brorsan. Och några småspigg!

Beställ filmen här

Någonting som inte ska slaktas är filmen om Thore och Lasse Sundell som jag har berättat om tidigare. Denna alldeles ljuvliga dokumentär av Susanne Svantesson finns nu på DVD. Så här ser omslaget ut. Besök Susannes websida och beställ filmen under länken ovan.