Kronjuvelerna på TV2

På tisdag kväll sänds återigen Kronjuvelerna (långfilmen) på TV2 klockan 21.30. Hoppas att ännu fler ska upptäcka de underbara karaktärerna och kanske även finna sin väg till boken ”Kronjuvelerna – En släktsaga” som sträcker sig ytterligare flera generationer fram i tiden. Boken finns i pocket och är lätt att hitta på Adlibris och Bokus.

En fin bild från inspelningen.

En fin bild från inspelningen.

DAHL_framsida-NY-672x1024Kronjuvelerna – En släktsaga

Primetime

Beställ här
38:-


Läs boken Familjelyckan och möt alla de karaktärer som dyker upp i årets svenska storfilm Kronjuvelerna. För regi står Ella Lemhagen som även har varit med och skrivit filmmanus på min originalberättelse.

 

 

Produktionen, som är ett samarbete mellan Filmlance och SVT kommer också att sändas som TV-serie i tre timslånga avsnitt med start den andra januari 2012. Den som vill veta mer om familjen Fernández och deras märkvärdiga öde hittar fortsättningen på filmens historia i romanen, Det stora svenska vemodet.

Köp böckerna billigt på nätet, eller låna på Biblioteket. De finns nästan överallt, och skulle någon titel saknas i hyllorna kan personalen beställa. Kronjuvelerna finns även på DVD och har en egen grupp på Facebook som alla kan gå med i. Kolla gärna in flikarna ovan och lämna en kommentar efter dig!

cd@carinadahl.com
(Bloggen fortsätter som vanligt nedan)

 

Nu har SVT offentliggjort sin jultablå, och där kan man finna Kronjuvelerna (TV-serien) på bästa sändningstid. Med början måndagen den 2 januari och tre dagar i följd sänds hela berättelsen uppdelad i entimmesavsnitt.

 

Jésus och pappa Fernandez
Jesper Lindberger och Michalis Koutsogiannakis
Klockan 21.00 i Kanal 1
SVT

 

Notervärt är att TV-serien innehåller en hel timmes extra material som kanske också kommer att förklara titeln. Många har frågat om uttrycket ”Kronjuveler” / ”Kronjuvelerna”, vad det betyder? Men varken jag eller Ella tycker att man ska avslöja för mycket kring den saken. Jag såg till och med att någon hade vänt sej till ”Filmdoktorn” i DN-Kultur för att få ett svar, men det bästa är nog att titta på TV-serien, eller såklart, läsa boken, Familjelyckan.

 

Vinter i paradiset

Jag har absolut inte ett jota att berätta av allmänt intresse. Det har jag i och för sej aldrig, men sällan så lite som denna svinkalla dag i Stockholms skärgård. Vi vildar loss i snön och nu ska jag skriva manus. Det är allt – hoppas jag.


Viola flyger fram

Viola

Wilmer & Viola

Larssons garage

För första gången skriver jag filmmanus på en bok. Tur att det är min egen, annars vet jag inte hur det skulle gå. Jag har fått förfrågningar tidigare om att bearbeta andra författares verk, men tvekat inför uppgiften.

Vad det gäller Det stora svenska vemodet känns det annorlunda. Dels är det tveklöst den mest filmiska berättelse jag någonsin skrivit, men också en värld som jag behärskar och hittar i. På så sätt blir det enklare att finna ”dramaturgiska” genvägar och jag kan skriva om dialogen precis som jag vill.


Foto: Jan Johansson

Bilden föreställer faktiskt, Det stora svenska vemodet. Uppföljaren till Familjelyckan och den helt fristående fortsättningen på berättelsen i Kronjuvelerna. Många titlar på samma saga. Men Herregud, inte visste väl jag hur det här projektet skulle växa.

Det är en av mina bästa vänner, Janne, som har tagit bilden. Typiskt honom att plåta inlagan istället för omslaget. Janne är genial! Han har också det största hjärta som jag någonsin har mött. Och han gör hjärtan till mig. Jag har lagt ut en bild tidigare där han har fotograferat ”Det stora svenska vemodet” som en hjärtformad spricka i isen. Helt underbar!

Ärligt talat kan jag inte se hur man skulle kunna finansiera en sådan berättelse i Sverige, men det är å andra sidan inte min sak att fundera över. I det fallet måste man ge en eloge åt producenterna till ”Kronjuvelerna”, Filmlance och SVT, som ju redan har visat att det går.

På lördag ska vi ha surströmmingsskiva ombord. Jag är rädd för att Wilmer ska få en chock av doften. Viola är jag inte lika orolig över. Hon är nästan nyfödd och begriper ingenting. Själv har jag halva min släkt i Västerbotten, och har bevistat upprepade surströmmingskalas i Larssons garage.

När jag skapade karaktären Pettersson-Jonsson och gjorde honom till en av världens bästa ishockeyspelare beskrev jag hans bakgrund så här:

Ur Familjelyckan:

”Pettersson-Jonsson hade en mycket nära och innerlig relation till sina föräldrar. Hans mor kom från Byske och var dotter till en riktig mejerska. Uppfödd som hon var på bruttu och Västerbottensost utvecklade hon en benstomme (som långt senare) skulle bli föremål för rymdforskning inom NASA och som (spekulerade världspressen) var den bakomliggande orsaken till Pettersson-Jonssons framgångar i NHL.”

Pettersson-Jonsson

Det är Björn Gustafsson som spelar Pettersson-Jonsson i filmen, men det vet ni redan vid det här laget. Kuriöst ändå, att när ni andra försöker föreställa er hans magrutor, tänker jag enbart på hans benstomme.

Nu ska jag baka tunnbröd!

Skam den som blir frisk för fort

Inte för att jag uppfattar mej själv som en gnällig person, men nu räcker det! En dag med ”svininfluensan” (troligtvis inbillad) har gett mej insikter om livet som jag aldrig önskade att få.

Till exempel kör SVT en svensk långfilm mitt på dagen, och idag handlade den om Calle Jularbo. Ja, men det är sant kan jag bekräfta. Jag har fått följa hela Calle Jularbos levnadshistoria från koltåldern och upp i övre medelåldern. Det var inte BARA underhållande. Ibland slumrade jag till. Men högst tillfälligt och inte djupare än att jag ändå uppfattade precis vartenda dragsspelsackord som drogs i rullen.

Söte Jesus! Vad är jag skyldig? Kan vi inte göra upp det här ekonomiskt istället?


Kalle jävla Jularbo
Lyssna själva

En sak vill jag klargöra. Två dagar till (max) kan jag ge den här skiten (som jag för övrigt är helt säker kommer från fartyget Birka Paradise). Det här är panikångestens SANNA baksida. Och det är när man blir av med den. Plötsligt får man för sej att börja umgås med människor, att göra gruppresor och trängas på överfulla dansgolv. IDIOTISKT. Dont go there!

Man får sjukdomar.

Belöningen – på kvällen (igår) sändes en dokumentär som handlade om jordbruksreformen i Zimbabwe. Se den! Jag skojar inte. En person som Mike och hans familj finns inte i hela västvärlden.

Jag har annars otroligt svårt för att titta på teve. Men nu (eller då) orkade jag helt enkelt inte sträcka mej efter fjärrkontrollen och stänga av burken. På morgonen efteråt hade jag fått ett meddelande på Facebook. Det var från Nisse. Jag är sur på Nisse. Hon har inte dukat bordet på två dagar. I meddelandet stod följande: ”Jag vet att de är lite grinig stämning här hemma och sådär, men jag såg en dokumentär nyss och har aldrig grinat så mycket i hela mitt liv. Du borde verkligen se den!”

Ha – det hade jag redan gjort. Tricket är att dra på sej en präktig förkylning bara. Skam den som blir frisk för fort.

Behöver jag påpeka att filmen är nominerad till fem Oscars?

Bonden som utmanade diktatorn – se den här

Filmens hemsida

48 miljoner – Kronjuvelerna i 3D

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, samt recensioner och köplänkar.

Nu har även castingen till Kronjuvelerna satt igång. ”Kronjuvelerna” är den berättelse som ligger till grund för min debutroman Familjelyckan och som senare utvecklades till en hel trilogi.

Det är Ella Lemhagen som regisserar ”Kronjuvelerna”, och som har bearbetat mitt grovmanus så att det blir både en TV-serie och en långfilm.

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

Bloggen fortsätter som vanligt nedan.

cd@carinadahl.com

Någonstans börjar det. Någon gång föds embryot till någonting fruktbart (och i det här fallet dyrt – i alla fall i svenska mått mätt).

Jag läste en artikel på nätet om att filmproduktionen Kronjuvelerna är budgeterad till 48 miljoner bagis. Och jag tänkte på dom där dagarna i min dotter Philippas lägenhet på Åsöberget. För det var verkligen där och DÅ som berättelsen om den förunderliga familjen Fernández föddes på riktigt.

Det var en smått märkvärdig sak att göra.

Jag isolerade mej totalt (Philippa hade dragit till Thailand vid tillfället) och skrev praktiskt taget dygnet runt i tre veckor. Den enda som jag hade kontakt med var min gamla barndomsvän Amit. Vi snackade en stund på msn varje kväll, och jag berättade för honom hur arbetet fortlöpte. Inte ens barnen visste vad jag höll på med.

Det visste jag fan inte själv heller.

Men vad jag egentligen gjorde var att lägga grunden för en berättelse som skulle utvecklas till en hel romantrilogi, en TV-serie och en långfilm. Det är en svindlande tanke, att mina dunkla idéer kan omsätta så mycket pengar. När Ella (Lemhagen) kom in i bilden och började bearbeta materialet, växte projektet enormt. Och nu är det ”oöverblickbart”.

Det måste ha funnits mycket krut i storyn när den landade på jorden. Jag är lite svart om öronen fortfarande.

Det är också en väldigt märklig känsla att besöka en inspelningsplats och se sina ”egna” karaktärer som man burit på inuti sitt huvud, i sitt bröst, komma emot en uppklädda och sminkade exakt så man beskrivit dem i manus. Jag har varit med om det flera gånger. Fortfarande händer det ibland att Sven Wollter drar igång och låter precis som Mäster Estragon i Dieselråttor och Sjömansmöss, och då uppstår det någon slags kortslutning i verkligheten och jag vet inte riktigt vilken värld jag tillhör.

Eller förresten, det vet jag. Jag har min plats på ”Pinan” i den helt fristående fortsättningen till berättelsen i Kronjuvelerna. Boken, Det stora svenska vemodet.

Den platsen finns i verkligheten, och där känner jag varenda klippa, varenda skreva. Och jag tror att det var där som ALLTING började.

Läs artikeln här