På kornet

Jag fick besök av en regissör på kajen, Susanne Svantesson. Susanne har bland annat gjort dokumentären om Thore och Lasse Sundell. Vi pratade lite om allt möjligt, mest om Tore och Lasse förstås som vi båda har haft möjlighet att följa på olika sätt, men också om andra saker. Susanne undrade lite om ”nya trailern”, hur det känns att se sina uppdiktade karaktärer plötsligt få liv.

På ett sätt känns det ju förstås fantastiskt, men också helt naturligt. För mej har personerna i mina berättelser alltid haft liv. Jag kan gå in och ut ur deras värld precis lika enkelt som man passerar genom en dörrpost Och ändå, när jag tittar på exempelvis pappa Fernández tycker jag att det nästan blir lite skrämmande. Ella har fångat hans gestalt så exakt att den till och med blir tydligare än bilden jag bär av honom inuti mitt huvud.

Jag har aldrig haft den relationen till en regissör tidigare, att allt material man lämnar ifrån sej kommer tillbaka i förädlad form. Jag har definitivt varit med om motsatsen (utan att det nödvändigtvis måste bli så mycket sämre, dock inte förädlat) men jag har aldrig mött någon som SER vad jag ser… fast lite till.

Då hisnar det.

 

Stillbildsfoto: Andreas Hillergren
Michalis Koutsogiannakis som pappa Fernández

 

När jag tittar på den här bilden kommer jag direkt att tänka på Thore och plötsligt förstår jag varför pappa Fernández ser ut som han gör i filmen och böckerna. Thore var förvisso svenskfödd samt (något otippat) anglofil, men fullständigt besatt av sin gärning och sina propellrar. Precis så som pappa Fernández är besatt av tanken på att tillverka sitt eget guld. Klädseln är i det närmaste identisk., hatten och cigarren med.  Så ser en djupt dedikerad människa ut – när den har klätt upp sig.

Den stora julslakten

Det ni ser nedan är ingenting annat än en veritabel slakt. Slakten på en julvante (min). Bödeln, vi kan kalla henne ”Viola”, lever fortfarande i all välmåga, dock med garnrester mellan tänderna. Jag funderar på att tova sillsallad av hennes päls. Seriöst, jag är sur.

Violas verk

Sur är dock bara inledningen på brorsans tillstånd. Han satt i köket (byssan) när jag kom tillbaka från skogen med hundarna, och han såg INTE glad ut.

– Kan man få en fika här? frågade han.

– Gör själv, svarade jag och började dra av mej stövlarna.

Ett stort lass med snö rasade ut på golvet och började smälta mot sockorna. Jag svor:

– Kolla bara vilket jävla elände, stövlarna fulla med snö och halva vanten upptuggad.

– Ja, du har det verkligen svårt, stönade lillebror och försökte pressa ner en begagnad nespressokapsel i kaffemaskinen.

– Mycket svårt, rättade jag honom och tillade; hur har du det själv?

– Bara bra, svarade han. Den nya fyrhjulingen gick genom isen häromdagen. Hundra tusen åt skogen, men vad är väl det mot lite snö i stövlarna?

– Platt intet, svarade jag och slog till honom med flugsmällarn.

Nej, men det är faktiskt sant. Karlen (som tack och lov tillhör någon annan) har faktiskt kört den nya fyrhjulingen genom isen i Ramsösund. Nu är han rädd för att abborrarna ska lägga sin rom på den.

– Jag kommer garanterat att få Naturskyddsverket på mej när den ska bärgas, suckade han. ”Får inte röras”, ostronbank!

– Du har i alla fall inte snö i skorna, försökte jag trösta.

– Nej, bara vatten, sa brorsan. Och några småspigg!

Beställ filmen här

Någonting som inte ska slaktas är filmen om Thore och Lasse Sundell som jag har berättat om tidigare. Denna alldeles ljuvliga dokumentär av Susanne Svantesson finns nu på DVD. Så här ser omslaget ut. Besök Susannes websida och beställ filmen under länken ovan.

Gissa prylen

Alltså, nu får jag lugna ner mej, kamma till mej och ta reson. När man inför en återkommande lustifikation som ”Gissa prylen” på sin egen blogg, och dessutom tycker att det är riktigt, riktigt fyndigt. Ja, då vet man att nöjeskontot är minimalt.

I kväll är det förresten premiär för filmen om Thore och Lasse Sundell ute på Beckholmen. Bröderna Sundell! Det här landets största propellerspeciallister. Nej, dom är mycket större än så. Världsberömda! Legendarer!


Foto: Stefan Berg

Thore Sundell, en av mina bästa vänner… när han levde.

Då passar det ju ovanligt bra med ”Gissa prylen”. Den som en gång har besökt Nacka Finmekaniska Verkstad glömmer det aldrig.

Thore var ett riktigt geni och hade en MILJARD pryttlar och prylar på verkstan.

Gissa prylen

Samtidigt kan jag ju passa på och berätta om ”förra veckans pryl”. Men Herregud, så det där lät. ”Förra veckans pryl”, liksom. Ja, här har vi roligt. Håll i er nu.

En plugg!

Mojängen på bilden föreställer en klassisk träplugg tänkt att använda i ett krisläge och plugga exempelvis ett rör med som har sprungit läck.

Nu var det ju flera av sjöbusarna på Facebook som klarade uppgiften direkt. Men har man aldrig varit nere i ett maskinrum tidigare är det inte fullt lika lätt.


Plugg

Viola behöver ingen gissa på. Hon slinker med bara för att hon är så rackarns söt och växer för varje dag. Öronen har hon dock ingen ordning på alls.

Öronen åt alla håll