Flickan och kråkan

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Brorsan har haft kräftskiva.

– Det var synd att ni inte kunde komma, sa han och la in en snus. Steven me Kniven åkte ju i fängelse i och för sej, men herregud, allting kan inte flyta på helt friktionsfritt i farleden.

– Nej, det kan ju inte det , sa jag och studerade en lustig kråka utanför fönstret.

Vi satt i styrhytten och drack kaffe. Brorsan hade precis varit inne i Waxholm och handlat. Nu gjorde han en mellanlandning på Falkland och förtöjde lillbåten på utsidan.

– Vad händer här idag då? frågade han.

– Jag ska ut och plocka svamp, svarade Nisse och lade ett tjockt lager mascara på ögonfransarna.

– Glöm inte kajalen, sa brorsan, det är skitviktigt när man plockar kantareller.

– Hur ser en kantarell ut? sa Nisse.

– Googla, sa jag.

– Jo, ni förstår, sa brorsan. Stevan skulle ju bara köra hem Palmeklintskan till Rindö för Nalle skulle ju åka till Spanien och spöa Åke Bråk.

Han skulle bara åka till Spanien och spöa upp Åke

– Va? sa jag.

– Ja, och det var då Kustbevakningen slog till, sa brorsan.

– Man får ju inte ta Steven me Kniven, sa jag. Han bor ju i farleden.

– Just det, sa brorsan, men dom brydde sej inte alls om det utan ville ha med honom till stationen.

– Men det går ju inte, sa jag och fick syn på den där kråkan utanför styrhyttsfönstret igen.

– Nej, det gör ju inte, sa brorsan, för Steven har ju liksom inga promenadben så det blev ju svårt för honom att komma upp på land.

– Vad hände? frågade jag.

– Ja, det gick väl några steg, sa brorsan, men sen trillade han ner i båten igen.

Humla stack in huvudet i styrhytten.

– Vad blir det till middag? frågade hon.

– Pannbiff och kantareller, lovade jag.

– Jag vill ha entrecote, sa Humla.

– Häng med hem till mej, sa brorsan. Vi ska ha entrecote. Jag har varit och handlat.

– Är det här en kantarell? frågade Nisse och höll fram en bild på en vit toppskivling.

– LSD, sa brorsan och vände sej till Humla igen, du ska definitivt äta middag hos mej.

Jag pekade på kråkan utanför fönstret.

– Den har nåt skit för sej den där fågeln, nu har den flaxat upp och ner här utanför i en halvtimma.

– Jävlar, skrek brorsan, maten!

Hur klarade sej människan i skogen innan internet, trådlöst modem och portabel skrivare?

Han rusade ut på däck och alla vi andra sprang efter. Överallt kunde vi se upphackade entrecoteskivor. En hängde i näbben på en skrikande trut med kurs mot Svenska Högarna.

– Pannbiff, sa jag. Det blir pannbiff till middag ikväll.

Nisse hade redan gått och henne såg vi sedan inte skymten av på många timmar. Sent på eftermiddagen sprang Skutskepparn på henne vid grillen.

– Hon åt kycklingspett, sa han. Joel bjöd.

– Men dom skulle ju plocka svamp, sa jag.

– Dom hittade bara vit toppskivling, sa Skutskepparn.

– Resarö, sa Humla. Jag käkar hemma hos Sandra ikväll. Hon har Gorbys piroger i frysen, det vet jag.

Det blev en ganska ensam middag ombord. Först när mörkret hade lagt sej dök Nisse upp igen. Mascaran hängde långt ner under ögonen och kinderna var alldeles rosiga. Hon såg ut som ett litet skogstroll faktiskt.

– Svart trumpetsvamp, sa hon och ställde ner en rågad korg mitt på middagsbordet.

Jag kunde inte tro mina ögon. Svart trumpetsvamp är på gränsen till lika gott som murklor, och inte fullt lika giftiga.

– Fast pappa hade ju träffat er på grillen, sa jag.

– Vi gick tillbaka ut i svampskogen, sa Nisse och plockade upp kajalen ur handväskan. Och när det lossnar för gamla Nisse, då lossnar det!

Jag undrar hur det går för brorsan, för Åke Bråk och Steven me Kniven – om det har lossnat ännu? Man kanske skulle bjuda hem gubbarna på middag. Någonting säjer mej att dom behöver lite mänsklig värme, kanske kryddad med svart trumpetsvamp.

Fotnot: Äsch, såklart han inte spöade upp Åke Bråk, bröder för fan – han bara knuffade honom av cykeln, det kan man ju se på dom tydliga skrapmärkena. Och vit flugsvamp är inte alls farlig… Nää.