Rapport till Himlen

Tänk att vi var flera som sökte efter samma låt. Den som spelas i avsnitt tre i en av tidernas bästa TV-serier; Rapport till Himlen. Jag har verkligen ansträngt mej för att hitta den, jag har letat på Youtube, finkammat Spotify och till och med frågat flera av de medverkande i produktionen. INGEN kunde minnas titeln.

Vanna Rosenberg gör ett par helt oförglömliga moves i badrock till några takter ur musiken, men kunde inte heller dra sig till minnes vilken låt det var. Men nu VET vi. Tack vare ”musikspanare” Eva som skrev här på min hemsida och berättade att låten heter ”Whitout you”. Alla som har Spotify kan höra den under länken. Men helst ska man faktiskt se TV-serien tycker jag. Köp den på DVD!

Big Money – Without You

Nu sänker jag temperaturen för dej, Viktor…

Köksluckorna kommer upp en efter en och jag känner hur all kraft rinner ur mej. Det är som om hela livet har kretsat kring dessa i färg och form sönderkompromissade träbitar fram tills nu.

Jag håller fan på att bli emotionellt instabil!

Detta lät sej anas redan i går, när vi skulle julhandla. Som vanligt blev jag stående med en överfull varuvagn i ett hysteriskt köpcentrum i väntan på att Skutskepparn skulle hitta bilen. Under tiden började jag bläddra i en kvällstidning.

Redan på ”kultursidorna” kördes en dolk rakt in i hjärtat. Det var en artikel som handlade om hur en morfar och hans barnbarn åker till veterinären för att avliva familjens hund. Ja, men tror ni att jag kan läsa sånt? Jag, med mina skåpsluckor!

Jag höll ju för fan på att gråta ögonen av mej.

Och sedan när vi kom hem och jag som bäst var på väg att packa upp alla varorna, då kommer Skutisen och kör upp en DVD rakt framför mej. Filmen (av Susanne Svantesson)  handlar om bröderna Lasse och Thore Sundell, varav båda gubbarna är goda vänner, men Thore alldeles särskilt. Det vill säja, ”var” – innan han dog. Där fanns också en bild av paret tillsammans som bildade omslag till dokumentären.

Ja, men tror ni att jag kan se en enda bild på gamle Thore utan att börja storgråta? Jag, med mina skåpsluckor!

– Nu sänker jag temperaturen för dej, Viktor…, var allt jag lyckades haspla ur mej i min emotionella obalans.

(Bild på DVD omslag och skåpsluckor kommer a.s.a.p)
Foto: Stefan Bergh

Repliken kommer från den gamla TV-serien Rapport till himlen, och levereras där av karaktären Sonja (spelad av Vanna Rosenberg) när hon hjälper sin kamrat Viktor (anklagad för mord) att gömma sej i en stor bagerikyl.

Varje gång Viktor blir för krävande att ha i kylrummet sänker Sonja temperaturen något och lämnar honom med orden; ”Nu sänker jag temperaturen för dej, Viktor. Goodbye!”

Alltså, den där repliken har verkligen blivit en favorit. Jag använder den jämt, så fort jag blir irriterad på något eller någon, och alltid med ett schwungfullt; ”Goodbye!” som slutkläm. Ingen begriper ett jävla jota!

Möjligen att julskinkan ändå uppfattade något av allvaret i mitt hot, när jag först fastnade i det kladdiga nätet som håller ihop den morbida skapelsen, sedan skar mej på en kniv och därefter brände fingrarna på ugnen. Det blev inget ”Skjuts in i ugnen!”, där inte, utan en långsam resa in i strålvärmen med avskedsorden

– Nu sänker jag temperaturen för dej, Viktor. Goodbye!

Hårda ord för en som inte ens kan lyssna på Waka Waka utan att bli tårögd.

Rapport till Himlen

En enda textrad, det är allt vi har. Orden kommer från en låt som spelas i sista avsnittet av Ulf Malmros ljuvliga TV-serie Rapport till Himlen, och nu har jag glömt bort vilka ord det var.

Detta är det delikata utgångsläget för en avancerad sökning på nätet. Det måste gå. Jag måste hitta den där låten. Annars får jag lov att kontakta regissören, eller underbara Vanna Rosenberg som gör själva dansscenen. Våra produktioner tillhör i och för sej samma filmbolag, så det ska väl inte vara någon omöjlighet att få svar på frågan. Någon MÅSTE veta!

Varför man över huvud taget sitter och tittar på en gammal TV-serie från 90-talet är en annan femma. Kanske för att TV-serierna var bättre förr.

Say no more…

Kronjuvelerna ska sändas i tre delar nästa jul. Det måste bli helvetes bra.

Nu har vi haft en period av apart TV-tittande och vällustigt svullande här ombord. Det är Freja som kommer hit med alla godsakerna. Jag som inte ens har tålamod att sitta still fem minuter i sträck har nu plöjt igenom såväl Glappet som ”Rapport till Himlen”. Och nu funderar vi på Dårfinkar och Dönickar. Antingen den eller Xerxes (om någon minns). Det gjordes verkligen en hel del bra TV-serier på 90-talet. Men fan, nu måste jag försöka komma ihåg texten till den där låten som ingen har en aning om vilken det är.

Peace out!