81% är glada

För många, många år sedan (när barnen var små) brukade vi åka ner till Österlen några veckor varje sommar. Vi har bott på flera olika platser längs Hanöbukten, men alltid vid havet och ständigt med samma rutiner.

Tidig morgon. Skutskepparn på cykel, ut och köpa färskt bröd. Fem timmar senare, frukost. Jag tror att han har cyklat över HELA Skåne. Eller, han vidhåller faktiskt att han HAR gjort det, och att dessa cykelturer (fem fucking timmar varje dag) har varit några av hans bästa stunder i livet.

Han kanske hade en annan under alla dessa år.

Det hade i alla fall jag.

Havet!

Efter frukosten gav jag mej av.

Så långt som jag har vandrat längs Hanöbuktens stränder tror jag att få har gjort. Och jag jobbade oförtröttligt på samma historia. Kronjuvelerna.

Jag VISSTE att jag måste fånga den berättelsen på något vis, tanka ner alla karaktärerna och händelserna.

Ingen plats kunde då vara bättre att befinna sej på än Österlen. Med plurret på ena sidan och jorden på den andra, knatade jag kanske hundra mil i sanden fram och åter, fram och åter.

Fideli, Humla och Freja
(Sen blev dom stora och drog till ”Hultan” istället.)

Det låter mycket, men det är inte särskilt mycket för en film eller en bok. Och jag skrev i slutänden en hel trilogi (även om sista delen inte är ”färdiggådd” ännu). Jag har cirka 33 mil kvar. Det får nog bli på Gotland.

Men för att återgå till filmen, Kronjuvelerna.

När jag fick veta att att dom sista scenerna skulle spelas in på Österlen (den övriga inspelningen sker ju utomlands) gick nästan en rysning genom kroppen. Och jag har aldrig berättat för Ella om mina evighetslånga promenader längs kusten. Hon har helt enkelt gjort samma resa själv. Hon har sett samma saker som jag har gjort och hon har känt ”vibbarna”.

Skoj att ortsborna engagerar sej i filminspelningen och avger sitt tyckande i en omröstning på Ystad Allehandas webplats.

I skrivande stund är 81% glada.

Jag är också glad, men jag tycker å andra sidan att det mesta är kul numera.

Jag börjar bli gammal.

Och fy fan vad roligt det är!

Hammars backar