Slabbkistan

– Jag begriper inte hur det ska gå för mej, sa Nisse och slog ut med armarna i en uppgiven gest. Jag kan ju ingenting om matlagning och är rent oduglig i köket!

Nisse älskar uttryck som; ”fatalt misslyckad” och ”helt okapabel”. Men nu körde hon alltså även ut, ”rent oduglig”.

Själv kan jag inte heller mycket om matlagning och ser ”improvisation” som en självklarhet i såväl soppa som sås. Herregud ungar – hitt på nåt!

Men för att hjälpa Nisse lite på traven har jag lovat att göra några ”pedagogiska” bildbloggar som en vägledning till dom rätter hon uppskattar allra mest. Humla är inte heller så jävla styv i kabyssen kan jag meddela, och kan också behöva ett och annat rejält husmorstips.

Så nu börjar vi med att tvätta fötterna ordentligt barn, och så slänger vi upp kossan på skärbrädan. Det ska bli, ”Eriks Gryta”.

Kossan – check

Namnet kommer från min far, Erik, som aldrig har haft en tråkig stund i hela sitt liv (tror jag), och absolut inte i köket. Där har han stått under hela (nåja) min uppväxt och lagat en mängd olika grytor. Alla har inte varit ätliga, men alla har haft samma namn; ”Eriks Gryta”. Och jag ser ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept.

Storfiskarn

I det här fallet har jag köpt en bit ytterlår, man kan i princip ta vilken köttbit som helst, men kanske ändå från ett djur som råmar i sin ursprungsmiljö. Älg vore ännu bättre!

Jag tycker att utsikten är viktig. Det ska ni tänka på, ungar. Laga aldrig mat utan bra utsikt. Kossan blir ledsen och smöret skämt. Har ni ingen bra utsikt hemma, knacka på och kolla om grannen har.

Tärna nu köttet och bryn det på hög värme.

Bra utsikt

Under tiden som köttet går i stekpannan, är det läge att börja fixa med rotfrukterna. Jag har ingen aning om koktider och smakblandningar, men en klassiker är väl att köra ner lite lök, palsternacka, morötter och kanske paprika. Jag brukar även köpa jordärtskockor som blir jättegoda när det får koka ihop med allt det andra. Men det där är inte så viktigt, bara utsikten är bra!

Bryn köttet

Nu börjar det roliga. Att blanda alltsammans. Det enklaste är att gå över till en större kastrull eller stekgryta, beroende på vad man har. När nu kossan börjar bli färdigstekt, så kör ner alla rotfrukter och lök (även vitlök) och veva runt några varv med en slev. Slå därefter på en försvarlig skvätt av husets vin. Jag föreställer mej att ni dricker rött vin i era hem. Om inte – börja med det ungar.

Har ni nu glömt att krydda är det dags att börja mortla svartpeppar. Här är ni ”bortskämda” med riktig svartpeppar, så det kan ni bara fortsätta med. Mortla eller använd en pepparkvarn. Ingenting annat!

Jag brukar slå på en jävla dash!

Gör det.

Jordärtskockor

Salt ska man naturligtvis också ha, men jag brukar använda ganska mycket kalvfond (koncentrerad), så gå på den i stället eller- / både och.

I det här läget handlar det om rent artisteri. Nu får ni faktiskt vara med lite. Sänk värmen, tillsätt kalvfond, grädde (och på den punkten vet jag ju redan att ni kan vara ganska djärva), kanske ännu mera vin och eventuellt några stänk soja. Lagerblad kan vara kul att ha i, men det är som med det mesta, man kan skita i det också.

Nu återstår inte annat än att slå upp ett glas åt sej själv och sätta sej ner och titta på den där fina utsikten man har. (Jag har stirrat in i en platt tegelvägg en gång, och funnit inspiration där.)

Men, jag tycker att man ska dricka gott vin om man ska dricka vin alls. Drick det här, i alla fall till ”Eriks Gryta”, oavsett om den tillkommer på en söndag eller en tisdag.

Chateauneuf-du-Pape

Som ni sitter där och vegeterar kommer ni snart att tänka på färska örter. ”Vore det inte trevligt att ha i lite färska örter?”, tänker ni då. Jo, för fan. Ha det för all del.

Tag vad ni vill. Jag brukar blanda en knippe timjan, kanske även dragon och rosmarin. Go, all in!

Sannolikt har det nu förflutit en eller ett par timmar i er dunkla kabyss. Grytan puttrar helt harmoniskt på spisen, förhoppningsvis under ett lock. Det börjar bli dags att duka.

Mastbrott – check

Använd alltid ert bästa porslin, men slå inte sönder det (som jag gjorde). Just den där tallriken (ovan) kommer från mitt barndomshem, och den har jag ätit så många ”Eriks grytor” på att jag inte ens kan räkna dom. Synd att jag tappade den i golvet. (Nu får du ge mej resten av porslinet, farsan. Och så vill jag ha bössorna, pengarna med. Knussla inte!)

Ja, barn… Nu bör maten vara färdig och har ni varken kokat potatis eller ris vid det här laget, då kan ni tamejfan vara utan det. Någonting får ni faktiskt tänka på själva. Som att tvätta era lurviga fötter före maten.

Den här rätten fick fem oryktade potatisar i betyg
(av ett enigt middagsbord)

Onödigt vetande:

Slabbkista (slop chest); av slops – 1500-talets moderiktiga knäbyxor, på svenska ”pluderhosor” – som kom att beteckna sjömanskläder överhuvud taget, liksom kojpersedlar. The purser – den tidens steward eller ”hökare” – öppnade vissa bestämda tider sin slop chest på fördäck, givetvis mot väl saltad kommission (se även cumshaw). I modern tid syftar slabbkistan mest på ”hökarens” privata försäljning av varor såsom tandkräm, godsaker m.m. På senare decennier åsyftas även försäljning ur ”fartygets förråd”: tobak, läsk och alkoholhaltiga drycker.

(Källa: Sjöfartsverket.)