Fucka inte upp skeppshunden

Hunden kom tillbaka oskadd. Jag vet fortfarande inte VAR han har varit. Jag lämnade ytterdörren öppen och tänkte; ”Han vet var han bor”.

Skräcken vore ju om han skulle möta någon under sina nattliga promenader. Sjöpolisen och Kustbevakningen är okey, det är ändå beväpnade personer (dessutom känner de Wilmer). Men en vanlig, hederlig båttjuv. Det skulle gå åt skogen… för tjuven.

Vi bor ändå inom restricted area. Fucka inte upp skeppshunden!

Klockan fyra på natten kände jag en tung duns i sängen och ser man på, där var rymlingen!

– Får jag känna på dina öron? frågade jag.

Var det inte det jag visste? Lika varma som en fintvätt på 40 grader. Han hade definitivt inte legat i blästertältet. Jag tror att han har varit i tvättstugan. Kanske har han en hemlig kärlek bakom tvättkorgen. Måhända en grådaskig liten tubsocka med noppor i pälsen och stora sorgsna hål där fram i stället för ögon.

Han har så mycket skit för sej, den hunden. Och snart kommer Viola!

Om bara några dagar kommer Viola!

Jag undrar hur det ska gå. Wilmer var ändå 17 veckor när han vi hämtade honom i Skåne. Viola är bara 8 veckor när hon kommer.

Här är några bilder på Wilmer när han var liten.

2-3 veckor
(Ful som fan… Nej, fin som snus!)

4-5 månader
(Söt som socker)

Den här dagen minns jag, för Wilmer hade gjort en riktig stöldräd och snott en massa saker som han försökte gömma under magen. Bland annat en gammal kvällstidning och en badrumsmatta.Och när jag rotade i den där högen sedan så hittade jag även en begagnad tepåse under alltsammans.

6-7 månader
(Stor som en fender, full av bus.)

Just nu pågår en MYCKET infekterad diskussion här ombord. Frågan om… skåpsluckor. Den är så infekterad att vi helt enkelt inte har några skåpsluckor. Vi har inte haft några skåpsluckor sedan det nya köket byggdes, och det är flera år sedan. Mest synd är det om snickaren, Uffe. Han är sannolikt en av Stockholms duktigaste inredningsbyggare och han skräddarsyr varje element på plats. Men i det här fallet får han aldrig komma till avslut. Han tittar in någon gång om året och frågar;

– Har ni slagit ihjäl varandra ännu, så att man kan göra färdigt i byssan?

Vi är jävligt seglivade måste jag medge.

Och envisa.

Och oense.

Om ungefär allt.

Men mest om skåpsluckor.

Nu är det bara att se sanningen i vitögat. Nästa vecka kommer Viola och man behöver inte vara etolog för att lista ut vad som kommer att hända då. Det kan bli farligt också. Om Viola skulle få tag i diskmaskinstabletterna eller slicka i sig ett paket kakao. Vi MÅSTE ha skåpsluckor.

Wilmer skulle aldrig på sina ära stjäla någonting ur skafferiet. Att han däremot med lätthet smyger undan ett par eleganta damstövlar och kärleksfullt tuggar i sig båda skaften i små njutningsfulla tuggor är en annan sak. Det kan ju ingen bli särskilt upprörd över. Men kakao är livsfarligt för en liten valp.

Så nu är Uffe påringd. Han kan fan få bestämma själv vad vi ska ha för luckor. Jag ska plåta dem när de har kommit på plats så får ni själva avgöra hur det blev.

Wilmer i vittvätten
2-3 år

3 reaktion på “Fucka inte upp skeppshunden

  1. Viola OCH skåpsluckor! Ny hund förvånar mig mindre än nya skåpsluckor. Det måste firas! Fast jag vet inte om jag riktigt tror det förrän de är på plats.
    Presenning kan ju oxå funka, i nödfall..

  2. Blir nervös… Familjen som skaffar hästar, hundar, barn, fartyg, helikoptrar… Men föffan inte skåpsluckor. Bara inte det :-/
    Åsså vill vi se lilla Lola på Kurreduttön!!

  3. Viola ska växa många veckor till och jag skulle aldrig vid mina sinnens fulla bruk sätta mig i en helikopter. Jo, det vore i så fall om jag fick hålla i spakarna själv. Hahaha!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.