Brott och straff

Det kom liksom helt naturligt. Humla och jag stod på Apoteket. Vi var snart framme vid kassan när jag kom på ett par saker som jag hade glömt. Jag gav kortet till Humla och sa;

– Ta det här, jag ska bara hämta en flaska hostmedicin.

Humla började plocka upp varorna ur korgen. Plötsligt fick jag syn på ett läppbalsam och en ny sorts handkräm. Jag sprang mellan hyllorna i butiken och fram till Humla i kassan.

– Du kan väl börja betala, bad jag henne och öste ned produkterna i varukorgen.

Humla svarade irriterat:

– Hur vore det om du ställde sakerna på disken i stället?

Och det var då det hände. Det kom liksom helt naturligt, och jag frågade högt:

– Hur länge måste jag ha övervakare och fotboja? Den där branden i Surahammar var väl inget… Två bilverkstäder och ett sjukhus. Vem har bestämt att jag inte ens får hantera pengar? Varför tittar du på mig när jag sover? Och måste jag verkligen vara fastspänd i sängen?

Jag märkte hur den arma expediten rent instinktivt ändrade kroppsställning och försökte skydda kassaapparaten med sin kropp. Humla höll på att smälla av och stönade:

– Men ge dig…!

Fast jag ville inte alls sluta. Jag är en duktig dramatiker och kan spela en plötsligt påkommen roll ganska väl. Jag förstod det när kassörskan tryckte ut kvittot och gav det åt Humla trots att jag sträckte ut handen för att ta det själv.

Kanske var det onödigt att stjäla en jättetandborste ur skyltfönstret och försöka dölja den i jackärmen, men annars hade vi en trevlig eftermiddag… på polisstationen.

3 reaktion på “Brott och straff

  1. Ibland drabbas jag av insikten att alla dessa karaktärer kommer från min sjuka hjärna och att jag bär dem inom mig… JÄMT!!
    Det är bara när det uppstår en läcka i den mentala teaterridån som någon ramlar igenom, och jag kan aldrig i förväg veta VEM.
    Läste om älgen. Tror ni har samma problematik i Skåne. Stället existerar egentligen inte. Allt är en kuliss och djuren är uppstoppade :-)

    Puss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.