Privilege

Jojomensan, kvinnan med kanske Storstockholms största sömnsvårigheter slumrade till för ett kort ögonblick. Alltså, det varade inte länge. Max ett par timmar. Men under den tiden hann jag drömma en hel deckare. Den var riktigt bra faktiskt. Jag minns varenda scen och funderar på att skriva ned den.

Det är fan sjukt att hjärnan fortsätter jobba till och med när man sover. Och jag som har LOVAT mig själv att aldrig skriva en deckare. Inte hänfalla åt något deckardravel över huvud taget. Och så kommer detta.

Men shit, jag önskar att jag kunde beskriva intrigen. Den är SÅ delikat. Fast då blir jag ju av med hela uppslaget, så mycket begriper jag ju.

Det är ändå fint när idéerna kommer till en hyfsat färdigbearbetade. Då kan man ju bara sätta sig bakom datorn och frossa.

Om jag inte vore så förbaskat kokt i kolan.

När ni andra sover sysslar jag med detta.

23.30 – 01.00, snurrar runt i sängen och KNIPER ihop ögonen.

01.00 – 02.30, halvslumrar.

02.30 – 03.00, går ut med Viola.

03.00 – 04.30, snurrar runt i sängen MED Viola.

04.30 – 06.00, halvslumrar / sover.

06.00, klar-jävla-vaken!

Egentligen är jag inte helt säker på att jag över huvud taget HAR några sömnsvårigheter. Jag har svårt att somna om. Det är allt. Och jag väcks ständigt.

Och så har jag fullt ut blommande tablettskräck, så jag skulle aldrig kunna ta ”någonting att sova på”. Jag kan för sjutton gubbar inte ens gå till doktorn och ta en cortisonspruta i axeln som värker hela nätterna och också bidrar till att hålla mig vaken.

Men klagar jag?

Hell no!

Jag har en valp att gå ut med, en deckare att skriva. Jag är fan priviligerad.


Lopploella & Långben

2 reaktion på “Privilege

  1. Exakt sådär är det! :-)

    Man får aldrig sova mer än ett par timmar i sträck, men det är ju älsklingar som väcker och det går ju inte att klaga på egentligen. I mitt fall handlar det just nu om en äldre herre med prostataproblem vilket kanske inte är lika positivt som en valp med liten blåsa, men han är ju lika älskad.

    Jag får helt enkelt tänka på det som ett års övning inför bebisen. Det är ju inte någons fel, och alternativet skulle ju vara ett tomt, kärlekslöst hus med mycket fritid … till vaddå?

  2. Jag håller fullständigt med dej, Karin. Och jag kan lika gärna vara vaken för sötare valp och vackrare utsikt kan man inte ha :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.