Kyss och farväl

”Badvikens vatten stillnar runt skrovsidans skälvande kropp. Kattryggen stelnar i blåsten. Kvarglömda skratt rullar som klingande julgranskulor över nyisens förrädiska leende. Söndergråtet glasspapper sopas in i glömskans eviga mörker.”

Telefonen ringer. Det är en av döttrarna. Hon säger:

– Hejsan morsan, har du börjat knarka ännu?

– Va?!

– Jo, sist vi sågs sa du att du skulle börja knarka.

– Jag ville hitta någonting milt stämningshöjande, sa jag. Kanske knark. Någonting som gör att man välkomnar kylan, att man tycker det är skitkul när mörkret faller halv tre på eftermiddagen och att man älskar en inomhustemperatur på tretton grader. Det knarket.

– Men du är ju ”tablettmotståndare”, vet jag.

– Jag är bara feg.

– Vad har du tänkt som en starter?

– Kanske Johannesört, någonting som man kan lösa upp i hett vatten och dricka som te.

Tystnad.

– Nej, mamma. Om alla de där parametrarna ska kicka in måste du nog börja kolla på saker som LSD och Extacy.

– Antagligen.

– Om jag tittar tillräckligt djupt i min kontaktbok, så kanske jag kan hitta något nummer…

– Det vore fint.

– Har du tid att vänta?

– Det går bra. Jag kan skriva en dikt under tiden du söker efter en lämplig kran.

”Vemodet vilar i vassruggens skugga. Röker av gårdagens gulnande gräs. Växer som myten om badvikens gädda. Hugger i luften. Kyss och farväl.”

.

Kyss och farväl

 

En reaktion på “Kyss och farväl

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.